ANNONS

Han blev beskylld för att ha orsakat farfars död

Gabriel Pålsson April 03, 2018

ANNONS

ANNONS

Vi har alla bördor som vi måste bära och det finns ett uttryck som säger att ”vi alla har kors att bära”. Svårare blir det om vi måste bära våra kors i ensamhet, utan någon möjlighet att berätta för någon om det.

Under 14 år hade hans föräldrar beskyllt honom för att ha orsakat farfaderns död. Huvudsakligen för att sonen inte tittat efter honom ordentligt när det hände och för att han inte försökt att rädda farfaderns liv.

Men pojken bar en hemlighet som nästan ingen kände till. Under hela sin uppväxt bar han den bördan och kommer troligtvis att göra det för resten av sitt liv. Men för att lätta sitt hjärta så berättade han sin hemlighet, anonymt, på nätet.

Han kanske ville avsluta det här kapitlet i sitt liv eller helt enkelt bara dela bördan med okända, det blev kanske enklare om han inte bar allt själv.

lee1
Flickr

Mannen som nu är 28 år gammal skriver att han inte har berättat för sina föräldrar men skriver så här:

Mina föräldrar anklagar mig för min farfars död, eftersom jag inte ”hade koll” på honom när han dog och för att jag inte ”försökte rädda honom”.

Jag var en tonåring då och min farfar hade haft många besök av vårdpersonal och varit på sjukhuset fler gånger än vad jag kan räkna. Han hade överlevt polio och många andra hemskheter. Han var trött på att leva. Men ännu tröttare var han på att vakna på sjukhus med ett andningsrör ner i halsen.

En dag kallade han på mig när han låg i sitt sovrum. Han gav mig ett papper. Han berättade för mig att det var ett juridiskt dokument som deklarerade för vårdpersonalen och sjukhuset de inte skulle försöka rädda hans liv. Han berättade för mig att han inte kunde lita på någon i familj, förutom mig.

Några dagar senare ropade han på mig igen och sa till mig att han hade problem. Jag satt med honom samtidigt som han fick en enorm hjärtinfarkt, och jag höll honom där i sängen så att han inte skulle ramla och falla ur sängen. Efter att hans ögon blivit stilla och han slutade andas, plockade jag bort honom från sängen och satte honom på golvet. Jag satt där och tittade på honom ett tag. Ungefär en timme senare, när han hade tappat all färg, ringde jag 112 för att anmäla dödsfallet.

Mina föräldrar kom hem bara några minuter efter att vårdpersonalen var på plats. Jag ringde aldrig mina föräldrar, då skulle jag ha svikit min och farfars överenskommelse.

lee2
Flickr

28-åringen skriver:
”Jag har 3 andra syskon. De enda personer som förstod denna situation var jag själv och min farfar. Vi visste om det båda, när vi kom överens om detta. Det är roligt. Han var inte religiös. Han och jag var inte det. Men resten av familjen var. Han trodde att allt som väntade honom var tystnad. Jag bryr mig egentligen inte om vad min familj tycker, om de hatar mig. Jag visste att detta var vad farfar ville och när han väl fick en hjärtattack valde jag att inte ingripa”.

lee3
Flickr

Men vad tycker du, gjorde han rätt eller fel?
Vi tycker nog att man ska respektera vad människor själva vill ska hända när de dör1

Dela gärna vidare för att se vad andra i din omgivning tycker!

Glöm inte att klicka på Gilla-knappen så skänker vi 2 KR till välgörenhet för varje ny Gilla-markering vi får!

ANNONS

ANNONS